Russian Symbolist Painter, 1856-1910 Russian painter and draughtsman. He was a pioneer of modernism, and his highly innovative technique broke with the traditions of the Academy of Arts in St Petersburg, where he had been a brilliant student; at the same time he felt dissociated from the social consciousness of The Wanderers.  Related Paintings of Mikhail Vrubel :. | The Princess | The Demon Cast Down | Princess Volkhova:Nadezhda zabela-vrubel as volkhova in the opera sadko by nikolai rimsky-Korsakov | The Lamentation | Two Moored gondolas:View from the window of mikhail vrubel's Studio in Venice |
Related Artists:
Pieter de Kempener
Pedro Campana (1503-1586) was a Flemish painter of the Renaissance period, mainly active in Italy and Spain. His actual name was Pieter de Kempeneer, translated into French as Champaigne, and was also known as Peter Van de Velde. Born in Brussels, he trained there with Bernard Van Orley. His early life appears to have been spent in Italy, where he carefully studied the paintings of Raphael, and declared himself as his pupil. In 1530 he was at work at some scene-painting, representing a triumphal arch to be erected on the occasion of the coronation of Charles V, Holy Roman Emperor in Bologna, and he then left for Spain, on the advice, it is said, of Cardinal Domenico Grimani, and spent the rest of his life in that country, only returning to Brussels about 1563 or 1565. Between 1537 and 1562 he was associated with Luis de Vargas and the Italian sculptor Torregiano in establishing a school of painting in Seville, which eventually became the academy of the place; amongst the pupils educated in it was Morales. He painted for the monastery of St. Mary of Grace, Church of Santa Cruz, in the city, an altar-piece representing the Descent from the Cross (1548), which is now in the cathedral, having been removed there when the church fell into ruins. There are other works by the same painter in Seville Cathedral, especially two representing the Purification of the Virgin and the Resurrection; and the various churches of the city, S. Isidoro, S. Pedro, S. Catalina, and S. Juan, all possess paintings by this artist. One of his last works was the restoration and repainting of a chapel belonging to Hernando de Jaen, an important resident of Seville. Murillo requested that he be buried near Campana's picture, and his burial took place in the Church of Santa Cruz, close underneath the Descent from the Cross, but the whole building was burned to the ground during the Napoleonic Wars, and the tomb perished.
Nicholaes Berchem
1620-1683 Dutch Nicholaes Berchem Gallery
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.